Hizb-ut-Tahrîrs skolastik

Insikt i religionen får en muslim att betro något andra förkastar. Därefter skall han inte fördöma den oliktänkande överdrivet mycket. Exempel på det är den nyligen omnämnda och autentiska rapporteringen från Ibn Mas´ûd1. Ty han var oinformerad varför han var ursäktad.

I vissa terminologiska böcker heter det oinskränkt att den som förkastar något mångfaldigt rapporterat eller autentiskt är otrogen respektive syndig. På grund av två orsaker håller jag inte alls med om denna generalisering. En orsak är att huruvida något är mångfaldigt rapporterat och autentiskt är relativt. Det som är mångfaldigt rapporterat hos en person är inte det hos en annan.

Härmed uppstod en farlig oenighet: Anammas enfaldigt rapporterade (خبر الواحد), dogmatiska hadîther eller inte? Dessvärre tycker de flesta senare generationerna inte det. Den ideologin anammades sedermera av Hizb-ut-Tahrîr som gjorde den till en principfråga. I första upplagan av sin bok ”Tarîq-ul-Îmân” skrev Shaykh Taqiyy-ud-Dîn [an-Nabahânî] att det är otillåtet att anamma enfaldigt rapporterade, dogmatiska hadîther. I senare upplagor har de ändrat på formuleringen och sagt att det inte är obligatoriskt. Det betyder i så fall att det är tillåtet. Vår Herre (´azza wa djall) hade bestämt att vi skulle träffas i fängelset i Hasakah2. Vi spenderade en eller två månader tillsammans. Det debatterades dygnet runt. Med tiden kom de med en ny förklaring: Det är inte tillåtet att betro dem men det är obligatoriskt att bekräfta dem. Det är ren skolastik; ändring av formuleringar. Vi vet ju allesammans att tro i Qur’ânen betyder bekräftelse. Vad är skillnaden mellan dem?