Gudsfruktan berör hela muslimens liv

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) har befallt oss gudsfruktan i många Qur’ân-verser för att understryka dess vikt. Gudsfruktan innebär att man underkastar sig alla Allâhs befallningar och lämnar Hans förbud. Allâh befaller korrekta trosläror, korrekta handlingar och korrekta karaktärer. Han förbjuder osunda och vilsna trosläror, osunda och vilsna handlingar av hedniska, innoverade och andra typer av handlingar samt usla karaktärer.

Muslimen måste tänka på gudsfruktan varje gång han skall anta en troslära och varje gång han skall göra en handling som han söker Allâhs närhet med. Han måste tänka på gudsfruktan i samband med Hans förbud som avguderi, stora synder, innovationer, små synder och låga karaktärer. Det är alltså oundvikligt att en muslim måste vara gudfruktig i samtliga frågor och i synnerhet studenten och framför allt den lärde.

En av verserna som befaller gudsfruktan är Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) ord:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ اتَّقُواْ اللّهَ حَقَّ تُقَاتِهِ وَلاَ تَمُوتُنَّ إِلاَّ وَأَنتُم مُّسْلِمُونَ

”Troende! Frukta Allâh så som det åligger er att frukta Honom och dö endast som muslimer!”1

Att frukta Allâh som sig bör innebär att Han lyds och inte trotsas, nämns och inte glöms samt tackas och inte bemöts otacksamt. Den förklaringen har bekräftats från den ädle följeslagaren ´Abdullâh bin Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh). Gudsfruktan har också definierats som ”att dyrka Allâh utmed Allâhs ljus i hopp om Allâhs belöning och undvika Allâhs förbud utmed Allâhs ljus i hopp om att undkomma Allâhs straff”. En annan definition är ”att undvika dåliga handlingar som avguderi, trots och innovationer”.

13:102