Först då inser du Allâhs rättighet över dig

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”En nytta av att rannsaka sig själv är att man känner Allâhs (ta´âlâ) rättighet över en. Den som inte vet vilken rättighet Allâh (ta´âlâ) har över en kommer knappast att gagnas av sin dyrkan. Dess nytta är oerhört liten.

Wahb sade:

”Jag har fått reda på att Allâhs profet Mûsâ (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick förbi en man som bad ödmjukt varpå han sade: ”Herre! Benåda honom; jag har benådat honom.” Då uppenbarade Allâh (ta´âlâ) för honom: ”Jag kommer inte att bönhöra honom förrän han ser Min rättighet över sig – om han så skulle be tills han förlorar sin förmåga!”

Till det nyttigaste som finns för hjärtat är att veta vilken rättighet Allâh har över slavarna.”1

Det är när man ser ned på sina handlingar som man vet vilken rättighet Allâh har över en. Allâhs rättighet är väldig. Hur mycket du än dyrkar och lyder Allâh så kommer du inte att leva upp till Hans rättighet. Ty Allâhs rättighet är väldig. Således sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Jag förmår inte att hylla Dig nog. Du är som Du själv har prisat Dig.”

Vad som hjälper dig att se ned på dina egna handlingar och inse dina egna brister är att veta Allâhs rättighet över dig. Allâhs rättighet över dig är väldig. Du kommer aldrig att uppfylla den, men Allâh är Förlåtande och Barmhärtig. Om du gör vad du kan förlåter Allâh dig för det du inte kan. För övrigt är Allâhs rättighet väldig och ingen klarar av att leva upp till den. Till och med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag förmår inte att hylla Dig nog. Du är som Du själv har prisat Dig.”

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/66).