Exempel på tillåten och föraktfull åkallan

Fråga: Vad är domen för fraser som ”må Allâh inte tillåta det” (لا سمح الله ), ”må Allâh inte besluta det” (لا قدر الله ), ”den benådade” (المرحوم فلان ) och ”den förlåtne” (المغفور له فلان )?

Svar: Jag föraktar frasen ”må Allâh inte tillåta det” (لا سمح الله ) eftersom den anvisar press och tvång i förhållande till Allâh (´azza wa djall). Ingen kan tvinga Allâh till något.

Frasen ”må Allâh inte besluta det” (لا قدر الله ) är harmlös, ty den betyder att han ber Allâh att Han inte beslutar en viss sak.

Också fraserna ”den benådade” (المرحوم فلان ) och ”den förlåtne” (المغفور له فلان ) är harmlösa. De är inga besked, utan böner. I så fall finns ingen skillnad mellan fraserna ”må Allâh förlåta honom” (فلان غفر الله له ) och ”den förlåtne”. Frasen فلان غفر الله له utspelar ju sig i dåtid, det vill säga att Allâh har redan förlåtit personen. Men i och med att du ber Allâh förlåta individen, så är frasen tillåten. Frasen ”den förlåtne” betyder ju ordagrant att personen är redan förlåten, men i och med att du ber Allâh förlåta honom, så är den tillåten. Vissa lekmän tror att frasen ”den benådade” betyder att du ger besked och att Allâh har benådat honom. Det är fel. Frasen ”den benådade” betyder att jag ber Allâh benåda honom. Detsamma gäller som sagt frasen ”den förlåtne.”

Fråga: Det beror alltså på talarens avsikt?

Svar: Ja. Om du säger فلان غفر الله له och menar att Allâh har förlåtit honom, så är det förbjudet. Du får inte hitta på om Allâh.