En gång slav, alltid slav

Fråga: Hur avvisar vi den som säger att det är upp till människan att tro på vad hon själv vill och argumenterar med Allâhs (subhânah) ord:

فَمَن شَاء فَلْيُؤْمِن وَمَن شَاء فَلْيَكْفُرْ

”Låt därför den tro som vill tro, och låt den häda som vill häda.”1?

Svar: Fri är Allâh från brister! Han fullföljer inte den resterande versen:

فَمَن شَاء فَلْيُؤْمِن وَمَن شَاء فَلْيَكْفُرْ إِنَّا أَعْتَدْنَا لِلظَّالِمِينَ نَارًا أَحَاطَ بِهِمْ سُرَادِقُهَا وَإِن يَسْتَغِيثُوا يُغَاثُوا بِمَاء كَالْمُهْلِ يَشْوِي الْوُجُوهَ بِئْسَ الشَّرَابُ وَسَاءتْ مُرْتَفَقًاإِنَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ إِنَّا لَا نُضِيعُ أَجْرَ مَنْ أَحْسَنَ عَمَلًا  أُوْلَئِكَ لَهُمْ جَنَّاتُ عَدْنٍ تَجْرِي مِن تَحْتِهِمُ الْأَنْهَارُ يُحَلَّوْنَ فِيهَا مِنْ أَسَاوِرَ مِن ذَهَبٍ وَيَلْبَسُونَ ثِيَابًا خُضْرًا مِّن سُندُسٍ وَإِسْتَبْرَقٍ مُّتَّكِئِينَ فِيهَا عَلَى الْأَرَائِكِ نِعْمَ الثَّوَابُ وَحَسُنَتْ مُرْتَفَقًا

”Låt därför den tro som vill tro, och låt den häda som vill häda.” För de orättfärdiga har Vi en Eld i beredskap [vars flammor] skall omsluta dem liksom tältduken [omsluter invånarna i ett tält]; och om de ber att få [stilla sin törst] skall de få dricka vatten hett som smält koppar, som bränner deras ansikten. Vilken djävulsk dryck! Vilken jämmerlig viloplats! Men dem som tror och lever ett rättskaffens liv skall Vi inte låta gå miste om lönen för det goda och rätta de gör. Edens lustgårdar väntar dem med porlande bäckar, där de skall vila, behagligt stödda på kuddar, och förses med armringar av guld och få klä sig i dräkter av grönt silke och den rikaste brokad. Vilken makalös belöning! Vilken ljuvlig viloplats!”2

Han avslutade inte versen. Han tog bara en fras som passar hans lust. Versen förespråkar ingen frihet; den är i ett fördömande syfte. Det är ett fördömande och en förnedring. Människan får inte alls välja sin lära fritt. Människan är Allâhs slav:

وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ

”Jag har skapat djinnerna och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.”3

Du är en slav oavsett vem du är. Du lämnar aldrig slaveriet. Antingen dyrkar du Allâh eller också dyrkar du Satan, lusten, träd, stenar och gravar. Du är en slav. Således sade Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh):

De flydde från slaveriet som de hade skapats för
till jagets och Satans slaveri

De flydde från slaveriet som de hade skapats för, det vill säga för att dyrka Allâh (djalla wa ´alâ). Du måste alltså vara en slav. Slaveriet är din egenskap. Numera dyrkar de könsorgan, kor och andra värdelösa saker. När de lät bli att dyrka Allâh förnedrade Allâh dem genom att låta dem dyrka andra.

118:29

218:29-31

351:56