Dyrkan är för människans eget bästa

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ

”Jag har skapat djinnerna och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.”1

Vem är det som tjänar på dyrkan? Allâh? Allâh är rik. Han är inte i behov av den. Vem är det som tjänar på den då? Det är människan som tjänar på den. Det är människan som är i behov av den. Allâh har befallt människan att dyrka för hennes eget bästa. Han har befallt henne att dyrka Honom för hennes eget bästa och inte för Allâhs (´azza wa djall) eget bästa. För övrigt behöver inte Allâh människorna:

إِن تَكْفُرُواْ أَنتُمْ وَمَن فِي الأَرْضِ جَمِيعًا فَإِنَّ اللّهَ لَغَنِيٌّ حَمِيدٌ

”Om ni – och alla på denna jord – hädar [skall ni tänka på att] Allâh är Sig själv nog och att allt lov och pris tillhör Honom.”2

إِن تَكْفُرُوا فَإِنَّ اللَّهَ غَنِيٌّ عَنكُمْ وَلَا يَرْضَى لِعِبَادِهِ الْكُفْرَ

”Om ni hädar [skall ni veta att] Allâh inte behöver er [tro]. Han ser inte otro och otacksamhet hos Sina tjänare med tillfredsställelse.”3

Hans makt är fullkomlig. Hans herravälde är fullkomligt. Han behöver ingen. Det är slavarna som är i behov av Honom. Allâh har alltså befallt dem att dyrka Honom för deras eget bästa och inte för Hans (subhânahu wa ta´âlâ) eget bästa. Det måste människan tänka på:

وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ  مَا أُرِيدُ مِنْهُم مِّن رِّزْقٍ وَمَا أُرِيدُ أَن يُطْعِمُونِ

”Jag har skapat djinnerna och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig. Jag begär ingen försörjning och ingen föda av dem.”

Allâh behöver inte er:

إِن تَكْفُرُوا فَإِنَّ اللَّهَ غَنِيٌّ عَنكُمْ

”Om ni hädar [skall ni veta att] Allâh inte behöver er [tro].4

إِن تَكْفُرُواْ أَنتُمْ وَمَن فِي الأَرْضِ جَمِيعًا فَإِنَّ اللّهَ لَغَنِيٌّ حَمِيدٌ

”Om ni – och alla på denna jord – hädar [skall ni tänka på att] Allâh är Sig själv nog och att allt lov och pris tillhör Honom.”5

Hans (subhânahu wa ta´âlâ) makt är alltså fullkomlig.

151:56

214:8

339:7

439:7

514:8