Dhûl-Qarnayn och Alexander den Store

De extrema filosoferna säger att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) saknade teoretisk kunskap. Det enda han kände till var handlingsbaserade frågor som dyrkan och karaktärer. Vad den teoretiska kunskapen beträffar, anser de att filosoferna är kunnigare än både han och de andra profeterna om den.

Dessa människor säger att ´Alî var en filosof och att han var kunnigare än sändebudet om den teoretiska kunskapen. Likaså menar de att Hârûn var en filosof och att han var kunnigare än Mûsâ om den.

Många av dem högaktar Farao och kallar honom för ”den koptiske Platon”. De säger att mannen från Madyan, som gifte bort sin dotter till Mûs⠖ och som vissa säger var Shu´ayb (´alayhis-salâm), –var Platon, Aristoteles lärare. De säger också att Aristoteles var al-Khidhr, samt många andra okunskaper och villfarelser som bara Allâh känner till.

Det minsta man kan säga om dem, är att de är okunniga om profeternas historia. De är alla enade om att Aristoteles var minister åt makedoniern Alexander, Filips son. Han levde trehundra år före Messias.

Vissa av dem tror att han är den i Qur’’ânen omnämnde Dhûl-Qarnayn, och att Aristoteles var Dhûl-Qarnayns minister. Detta är emellertid en ren okunnighet. Alexander, Filips son, nådde aldrig turkarnas land. Han kom bara till Persien. Inte heller byggde han barriären.

Däremot nådde den i Qur’’ânen omnämnde Dhûl-Qarnayn öst och väst. Likaså levde han före Alexander, Filips son. Det sägs att han hette Alexander, Daras son. Han dyrkade endast Allâh, medan den andre och hans folk var avgudadyrkare som dyrkade himlakroppar och statyer och utövade magi. På samma sätt var Aristoteles och hans grekiska folk avgudadyrkare som dyrkade statyer och utövade magi. De har skrivit om dessa frågor, underrättningarna om dem är välkända och de har lämnat efter sig klara och tydliga spår som bevisar det. Vad har de båda med varandra att göra?