Den värdelösa trosbekännelsen

Den som inte underkastar sig Allâhs påbud och förbud samtidigt som han har kapacitet och förmåga till det har ingen nytta av trosbekännelsen om han så skulle upprepa den om och om igen. Han kommer aldrig att ha nytta av sin trosbekännelse då han inte uttalade den trovärdigt och uppriktigt.

Trosbekännelsen gagnar personen utan goda handlingar bara vid specifika fall. Exempel på denne är den som uppriktigt uttalar trosbekännelsen men dör innan han hinner göra något obligatoriskt. Exempelvis kom en man till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och konverterade till islam precis när det blev tid för Djihâd. Mannen gick ut i Djihâd för Allâhs sak och stupade i striden. Han hann inte be någon bön eller utföra någon annan plikt. Han uttalade bara trosbekännelserna att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud. Han tog sitt vapen uppriktigt och bekräftande och stupade. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Han gjorde lite och belönas mycket.”1

Angående personen som har förmågan och lever flera år och säger att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud och låter bli att uppriktigt underkasta sig en av Allâhs befallningar och undvika hans förbud och påstår att trosbekännelsen kommer att gagna honom, ljuger. Han har inte bevisat sin trosbekännelse genom att göra en god handling eller lämna en synd.

[1] al-Bukhârî (2653) och Muslim (5023).