Den snabbaste vägen till Allâh

Ma´rûf sade:

”Beviset för att Allâh hatar en person är att du ser honom sysselsätta sig med något som inte angår honom.”

al-Fudhayl bin ´Iyâdh sade:

”Du ber Allâh om paradiset och gör det som Han hatar. Jag har inte sett någon som har så dåligt tankesätt som du har om dig själv.”

Sahl bin ´Abdillâh sade:

”Det finns ingen ridå som är så bred mellan tjänaren och Herren som ett påstående. Och det finns ingen väg som tar en så snabbt till Honom som att tjänaren visar sitt behov [av Honom].”

Abû Yahyâ an-Nakrâwî sade:

”Jag har inte sett någon dyrka som Shu´bah. Han var på det viset till dess att det inte fanns något kött mellan hans skinn och ben.”

ash-Shâfi´î sade:

”De båda livens godhet ligget i fem saker; att man är belåten, avvärjer ondska från andra, skaffar ett lovligt levebröd, fruktar Allâh och förlitar sig på Allâh i alla fall.”

ash-Shâfi´î sade:

”Den som överväldigas av lusten till det världsliga kommer att förbli en slav till det här livets människor. Den som är nöjd och belåten kommer att räddas från förödmjukelsen.”

ash-Shâfi´î sade:

”Den som vill att Allâh öppnar hans hjärta och skänker honom kunskap skall se till att vara ensam, äta lite och låta bli att umgås med syndare och vissa lärda som saknar rättvisa och etikett.”

ash-Shâfi´î sade:

”Det nyttigaste uppehället är gudsfruktan och det skadligaste är förtryck.”

ash-Shâfi´î sade:

”De tre bästa handlingarna är att påminna sig om Allâh, trösta bröderna och vara rättvis mot andra.”

Det vill säga att dessa tre hör till de bästa handlingarna.

ash-Shâfi´î sade:

”Det är endast den uppriktige som vet vad ögontjäneri är för något.”

Det vill säga att ingen klarar av att känna till dess realia och oklarheter bortsett från personen som vill vara uppriktig. Denne tillbringar en lång tid med att forska, tänka och studera för att känna till det eller åtminstone en del av det. Det är inte alla som uppnår detta. Detta uppnår endast eliten. Att säga att vilken individ som helst vet vad ögontjäneriet är för något tyder endast på okunnighet om dess realia.

Abû Yazîd sade:

”Under 12 år var jag min själs smed. Under fem år var jag mitt hjärtas spegel. I ett år tittade jag på vad som finns mellan dem. Jag såg hur jag hade ett uppenbart bälte runt min midja. Under 12 år höll jag på att skära av det. Därefter såg jag ett bälte i mitt inre. Under fem år höll jag på att skära av det för att se hur jag skulle göra det. Då fick jag se. Jag tittade på skapelsen och såg att de var döda, så jag gjorde fyra Takbîrât över dem.”

Detta räcker för att bevisa hur dolt och oklart ögontjäneriet verkligen är. Det vill säga efter att han hade lagt ned all denna kamp och renat sin själ och upplyst sitt hjärta och tagit makten över sitt jag och behärskat det helt och fullt, tittade han på skapelserna och såg hur döda de var och att de kunde varken gagna eller skada, ge eller ta, ge liv eller orsaka död, binda eller skära, närma sig eller avhålla sig, vara lyckliga eller olyckliga, skänka eller beröva, gagna sig själva eller skydda sig själva mot skador eller förfoga över livet, döden eller uppståndelsen. Detta är de dödas egenskaper och de skall behandlas som döda i dessa frågor. Det är inte skapelserna som man skall vara rädd för och det är inte skapelserna som man skall lägga sitt hopp i. Det är inte skapelsernas intressen som man skall vara ute efter. Man skall inte vara en ögontjänare för deras skull. Man skall inte vara dem till lags. Man skall inte sysselsätta sig med dem. Man skall inte se ned på dem. Man skall inte nedvärdera dem. Man skall inte nämna deras brister. Man skall inte leta efter deras fel. Man skall inte forska kring deras misstag. Man skall inte avundas dem. Man skall inte se upp till det som de har fått av Allâh. De skall förbarmas. De skall ursäktas för sina brister trots att vi tillämpar Sharî´ah-baserade straff på dem. Det skall inte hindra oss från det. Inte heller skall straffet hindra oss från att dölja deras fel och låta bli att nedvärdera dem. Det är så man gör med den döde. Om någon nämner den döde på ett dåligt sätt hindrar vi honom från det. Vi skall inte göra dem något. Vi skall inte lämna någon lydnad till Allâh på grund av dem. Vi värdesätter inte deras beröm och vi tycker inte om det. Vi ogillar inte att de förtalar oss och vi ger inte igen.

Sammanfattningsvis är de som icke-existerande inom samtliga avseenden som vi har nämnt. De lämnar det här livet. Den som behandlar dem på det här sättet har vunnit det goda i de båda liven. Vi ber Allâh den Givmilde att leda oss till det.

as-Sarrî sade:

”Ungdomar! Var seriösa innan ni kommer upp i min ålder. Då blir ni svaga och korta som jag.”

ash-Shâfi´î sade:

”Sufyân ath-Thawrî kom in till de Troendes ledare och började spela galen inför dem. Han rörde på kuddarna och sade: ”Så fina de är! Hur mycket kostade de?” Rätt som det var utbrast han: ”Jag måste urinera! Jag måste urinera!” Han kördes ut.”

Det vill säga att han gjorde så avsiktligt för att hålla sig bort från ledarna.