Den eviga vistelsen i paradiset och helvetet

247 – ´Allâh (´azza wa djall) sade:

وَالَّذِينَ آمَنُواْ وَعَمِلُواْ الصَّالِحَاتِ سَنُدْخِلُهُمْ جَنَّاتٍ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا

”Men de som tror och lever ett rättskaffens liv skall föras till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid.”[1]

وَالَّذِينَ آمَنُواْ وَعَمِلُواْ الصَّالِحَاتِ سَنُدْخِلُهُمْ جَنَّاتٍ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا وَعْدَ اللّهِ حَقًّا وَمَنْ أَصْدَقُ مِنَ اللّهِ قِيلاً

”Men Vi skall föra dem som tror och lever ett rättskaffens liv till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid – det är Allâhs sanna löfte och vems ord är sannare än Allâhs ord?”[2]

هَذَا يَوْمُ يَنفَعُ الصَّادِقِينَ صِدْقُهُمْ لَهُمْ جَنَّاتٌ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا

”Denna dag skall de sanningsenliga skörda frukterna av sin kärlek till sanningen. På dem väntar lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid.” [3]

الَّذِينَ آمَنُواْ وَهَاجَرُواْ وَجَاهَدُواْ فِي سَبِيلِ اللّهِ بِأَمْوَالِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ أَعْظَمُ دَرَجَةً عِندَ اللّهِ وَأُوْلَئِكَ هُمُ الْفَائِزُونَ يُبَشِّرُهُمْ رَبُّهُم بِرَحْمَةٍ مِّنْهُ وَرِضْوَانٍ وَجَنَّاتٍ لَّهُمْ فِيهَا نَعِيمٌ مُّقِيمٌ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا إِنَّ اللّهَ عِندَهُ أَجْرٌ عَظِيمٌ

”De som har antagit tron och utvandrat från ondskans rike och som med sina ägodelar och sina liv [som insats] strävar och kämpar för Allâhs sak har den högsta rangen inför Allâh; det är de som skall vinna den stora segern. Deras Herre ger dem det glädjerika budskapet om [Sin] nåd och [Sitt] välbehag och om lustgårdar där Allâhs gåvor aldrig tryter och där de skall förbli till evig tid; ja, en rik belöning [väntar] dem hos Allâh!”[4]

248 – Qur’ânen är full av liknande exempel. Den talar om att de gudfruktiga kommer att leva i lugn och ro i paradiset till evig tid. De kommer aldrig att känna av döden. De kommer aldrig att lämna paradiset.

249 – Dessutom har Allâh (´azza wa djall) nämnt helvetets folk i Sin Bok. De skall vistas där till evig tid. Allâh (´azza wa djall) sade:

إِنَّ الَّذِينَ كَفَرُواْ وَظَلَمُواْ لَمْ يَكُنِ اللّهُ لِيَغْفِرَ لَهُمْ وَلاَ لِيَهْدِيَهُمْ طَرِيقاً إِلاَّ طَرِيقَ جَهَنَّمَ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا وَكَانَ ذَلِكَ عَلَى اللّهِ يَسِيرًا

”De som framhärdar i otro och orättfärdighet kan inte vänta förlåtelse av Allâh och ingen vägledning utom till vägen till helvetet; där skall de förbli till evig tid. Detta är lätt för Allâh.”[5]

إِنَّ اللَّهَ لَعَنَ الْكَافِرِينَ وَأَعَدَّ لَهُمْ سَعِيرًا خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا

”Allâh har utestängt de otrogna från Sin nåd och Han har en flammande Eld i beredskap för dem; där skall de förbli till evig tid.”[6]

وَالَّذِينَ كَفَرُوا لَهُمْ نَارُ جَهَنَّمَ لَا يُقْضَى عَلَيْهِمْ فَيَمُوتُوا وَلَا يُخَفَّفُ عَنْهُم مِّنْ عَذَابِهَا كَذَلِكَ نَجْزِي كُلَّ كَفُورٍ

”Men de otrogna har att se fram mot helvetets eld; döden skall inte befria dem och deras lidande
skall inte lindras. Så lönar vi varje otrogen.”[7]

وَنَادَوْا يَا مَالِكُ لِيَقْضِ عَلَيْنَا رَبُّكَ قَالَ إِنَّكُم مَّاكِثُونَ

”Mâlik, be till din Herre att Han dömer oss till förintelse!” Men hans svar blir: ”Här skall ni förbli.”[8]

250 – Qur’ânen vittnar om att paradisets folk kommer att vistas i paradiset till evig tid.

251 – Abû Sa´îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”På Domedagen kommer Döden att föras fram i en svartvit bagges skepnad och placeras mellan paradiset och Elden. Därefter ropas det ut: ””Paradisets folk! Vet ni vad detta är för något?”” De sträcker på sina halsar, tittar och säger: ””Det är döden.”” Då ropas det återigen ut: ””Eldens folk! Vet ni vad detta är för något?”” De sträcker på sina halsar, tittar och säger: ””Det där är döden.”” Sedan befalls det att den slaktas. Därpå ropas det ut: ””Paradisets folk! Evighet och ingen mer död! Eldens folk! Evighet och ingen mer död!”[9]


[1] 4:57

[2] 4:122

[3] 5:119

[4] 9:20-22

[5] 4:168-169.

[6] 33:64-65.

[7] 35:36.

[8] 43:77.

[9] Muslim (2849), Ahmad (3/9), Hannâd i ”az-Zuhd” (213) m fl.