Den eviga njutningen

Den troende njuter av att dyrka Allâh. Han njuter av att be om nätterna. Han njuter av plikterna. Han njuter av de frivilliga handlingarna. Han njuter av att fasta om dagarna. Han gläds av att påminna sig om Allâh.

Den olycklige upplever lycksalighet i det här livet. Han uppfyller sina lustar, dricker, äter och klär sig. Men han skall till helvetet medan den förstnämnde skall till paradiset. Skillnaden är klar mellan dem.

Den troendes njutning avtar inte. Den lustfylldes njutning avtar och slutar med förlust och ånger. Därför sade vissa rättfärdiga:

”Om kungarna och deras barn hade vetat hur vi lever skulle de krigat mot oss med svärden.”

Det vill säga vår njutning och lycka som vi upplever när vi älskar och lyder Allâh. Vad är det kungarna är ute efter? De är ute efter njutning. De vet dock inte var de skall finna den. De tror att den finns i lustarna, maten, kläderna och makten. De vet inte att njutningen finns i att lyda Allâh (subhânahu wa ta´âlâ).