Den ädlaste kunskapen som bevisar ens egentliga kunskap

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

شَهِدَ اللّهُ أَنَّهُ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ وَالْمَلاَئِكَةُ وَأُوْلُواْ الْعِلْمِ قَآئِمَاً بِالْقِسْطِ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

”Allâh vittnar – och [så gör] änglarna och de som har kunskap – att det inte finns en annan sann gud än Han, Upprätthållaren av rättvisa och jämvikt; ingen annan sann gud finns än Han, den Allsmäktige, den Vise.”1

Beträffande de lärdas vittnesbörd, så beror det på att de är referensen inom samtliga religiösa frågor och framför allt inom den väldigaste, ädlaste och noblaste frågan, nämligen Tawhîd. Alla lärda, från den förste till den siste, har enats om det, kallat till det och klargjort för människorna vägarna till det. Således är skapelsen skyldig att hålla fast i den bevittnade sakfrågan och praktisera den.

Detta bevisar att Tawhîd är den noblaste kunskapen, ty självaste Allâh vittnade om det och lät Sina bästa skapelser vittna om det. Ett vittnesbörd kan inte vara utan kunskap och övertygelse såsom en beskådning inte kan vara utan syn. Det bevisar att den som inte uppnår den här nivån av Tawhîd-kunskap är i själva verket inte kunnig.

13:18