De oskiljbara trosbekännelserna

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Tron består av drygt sextio nivåer. Den högsta av dem är ”Det finns ingen sann gud utom Allâh” medan den lägsta av dem är att avlägsna något skadligt från vägen. Även blyghet hör till Îmân.”

Här ställs en fråga. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den högsta av dem är ”Det finns ingen sann gud utom Allâh”.”

Han sade inte ”Muhammad är Allâhs sändebud”. Räcker det att vi bara säger ”Det finns ingen sann gud utom Allâh”? Är det nog? Nej. Även om han inte nämnde den andra delen så är den som nämnd. Ty ”Det finns ingen sann gud utom Allâh och Muhammad är Allâhs sändebud” är som kropp och själ. De skiljs inte åt. Trosbekännelsen ”Det finns ingen sann gud utom Allâh” gagnar inte utan den andra delen ”Muhammad är Allâhs sändebud”. Trosbekännelsen om Allâhs enhet gagnar inte utan trosbekännelsen om budskapet. Trosbekännelsen om budskapet gagnar inte utan trosbekännelsen om Allâhs enhet. De två trosbekännelserna är till synes två, men i själva verket är de en enda trosbekännelse av den anledningen att de hör ihop och är oskiljbara.

När det i vissa hadîther, som i denna exempelvis, endast nämns trosbekännelsen ”Det finns ingen sann gud utom Allâh” så är det för att den andra trosbekännelsen redan är allmänt känd. Det är allmänt känt att bara trosbekännelsen ”Det finns ingen sann gud utom Allâh” är värdelös så länge den inte binds samman med trosbekännelsen ”Muhammad är Allâhs sändebud”. Denna fras kallas för ”Tawhîds ord”, ”Islâms ord”, ”Trons ord” och ”Nyckeln till paradiset”.