De första som kommer till profetens damm

Ibn Mâdjah rapporterade från al-Ahmasî (radhiya Allâhu ´anh) som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag kommer att stå vid Dammen innan er och jag kommer att tävla om er med samfunden. Döda därför inte varandra efter mig.”1

Han rapporterade även via Thawbân, Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) betjänt, som berättade att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Min damm är mellan ´Adan2 och Aylah3. Den är vitare än mjölk och sötare än honung. Dess koppar är som antalet stjärnorna i himlen. Den som dricker ur den en gång kommer aldrig mer att känna törst. De första som kommer till mig vid Dammen är de fattiga från Muhâdjirûn. De har smutsiga kläder och rufsiga hår. De får inte gifta sig med ädla kvinnor och inte heller öppnas de stängda dörrarna åt dem.”

Då började ´Umar [bin ´Abdil-´Azîz] gråta så att hans skägg blev blött och sade:

”Jag har gift mig med en ädel kvinna och fått dörrarna öppna åt mig. Då är det inte konstigt att jag  låter bli att tvätta kläderna på min kropp så att de blir smutsiga och låter bli att sätta olja i håret så att det blir rufsigt.”4

1 Ibn Mâdjah (3944). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh Sunan Ibn Mâdjah” (2/350).

4 Ibn Mâdjah (4303). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh Sunan Ibn Mâdjah” (2/429).