Där och då fick Mûsâ sin första uppenbarelse

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَهَلْ أَتَاكَ حَدِيثُ مُوسَى إِذْ رَأَى نَارًا فَقَالَ لِأَهْلِهِ امْكُثُوا إِنِّي آنَسْتُ نَارًا لَّعَلِّي آتِيكُم مِّنْهَا بِقَبَسٍ أَوْ أَجِدُ عَلَى النَّارِ هُدًى

”Har du hört berättelsen om Mûsâ? Han hade sett en eld [på avstånd] och sade till de sina: ”Stanna här! Jag har upptäckt en eld; kanske kan jag hämta en fackla åt er därifrån eller råka [någon] vid elden som visar oss vägen.”1

Härmed började Allâh (ta´âlâ) nämna berättelsen om Mûsâ, hur hans uppenbarelse började och hur Han talade med honom. Efter att Mûsâ (´alayhis-salâm) hade vallat fåren i enlighet med tidsperioden som han hade kommit överens med sin svärfar, gav han sig iväg med sin familj. Efter mer än tio års frånvaro begav han sig tillbaka till Egypten. Med sig hade han sin hustru. Det var en kall natt och han gick vilse. Han slog läger i en bergspringa omgiven av kyla, vinter, moln, mörker och dimma. Förgäves försökte han tända en brasa. Där och då lade han märkte till en eld bredvid berget varpå han sade till sin familj:

إِنِّي آنَسْتُ نَارًا لَّعَلِّي آتِيكُم مِّنْهَا بِقَبَسٍ أَوْ أَجِدُ عَلَى النَّارِ هُدًى

”Jag har upptäckt en eld; kanske kan jag hämta en fackla åt er därifrån eller råka [någon] vid elden som visar oss vägen.”

120:9-10