Bönhörd bön vid grav är prövning

Sanna gravar och sanna händelseplatser är oerhört få. Flera lärde har sagt att vår profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav är den enda kända profetgraven. Andra kan också bekräfta någon annan profets grav däribland Ibrâhîms (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav. Måhända vet man mot vilket håll graven ligger men inte exakt var. Så är exempelvis fallet med många följeslagares gravar i Bâb-us-Saghîr i Damaskus. Marken har ändrats flera gånger. Det går knappt att fastställa förslagsvis Bilâls grav. Och även om det går så förknippas det ingen föreskriven dom med den i relation till vad som kan ha innoverats vid den.

Mitt syfte är att klargöra den första typen, nämligen högaktning av platser som saknar unikum. Antingen via kunskap om att platsen inte är unik eller via okunskap om att den är unik. Att dyrka och handla utan kunskap är ju förbjudet. Förbjudna är också dyrkan och handling som går emot kunskapen. Om det hade tillhört religionen att fastställa dessa platser skulle inte det felfria samfundet med den bevarade religionen gått miste om dem.

Oftast finns sådana historier hos övervakare och grannar till sådana platser som de missbrukar för att livnära sig på andras pengar och locka från Allâhs väg. De kan berätta berörande berättelser om hur vissa har bett eller avlagt eder vid sådana platser och sedermera blivit bönhörda. Så dyrkades ju statyer. Ibland kunde folk tilltalas av avgudar och till och med bli bönhörda. Sådant kan hända bland indier och andra. Måhända jämför de platserna med föreskrivna platser såsom Huset och den svarta stenen. Solen och månen dyrkades enbart efter att liknande analogier tillämpats. Med liknande tvivel uppstod avguderiet på jorden.

Vad bönhörda böner beträffar, så kan de bero på att bedjaren är nödgad och ärlig, att Allâh bara är nådig mot honom, att Allâh har bestämt det i alla fall och har ingenting med bönen att göra samt andra orsaker. Dock är det en prövning i förhållande till bedjaren. Vi vet att de otrogna kan bönhöras och få regn, hjälp, bistånd och uppehälle trots att de ber vid sina gudar och brukar dem som medel. Allâh (ta´âlâ) sade:

كُلاًّ نُّمِدُّ هَؤُلاء وَهَؤُلاء مِنْ عَطَاء رَبِّكَ وَمَا كَانَ عَطَاء رَبِّكَ مَحْظُورًا

Åt alla – åt de förra såväl som åt de senare – ger Vi något av din Herres gåvor; ingen gräns har satts för din Herres givmildhet.”1

وَأَنَّهُ كَانَ رِجَالٌ مِّنَ الْإِنسِ يَعُوذُونَ بِرِجَالٍ مِّنَ الْجِنِّ فَزَادُوهُمْ رَهَقًا

Men det fanns människor som hade för vana att anropa några av djinnerna om skydd, och kom på så sätt deras högmod att växa.”2

Vad som däremot är obligatoriskt för skapelsen är att följa det Allâh skickade med sändebuden och veta att det budskapet innehåller allt gott i de båda liven.

117:20

272:6