Beröm påverkar ens Tawhîd

´Abdullâh bin ash-Shikhkhîr (radhiya Allâhu ´anh) berättade:

”Jag begav mig med Banû ´Âmirs delegation till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Du är vår Sayyid.” Då sade han: ”Det är Allâh (tabârak wa ta´âlâ) som är as-Sayyid.” Då sade vi: ”Och den bäste, ädlaste och rikaste av oss.” Då sade han: ”Säg det ni säger eller något av det ni säger och låt inte Satan få er att säga fel.”

Rapporterad av Abû Dâwûd med en bra berättarkedja.

Anas berättade:

”Människorna sade: ”Allâhs sändebud! Du är den bäste av oss och son till den bäste av oss och du är vår Sayyid och son till vår Sayyid.” Då sade han: ”Människor! Säg det ni säger och låt inte Satan få er att falla för lusten. Jag är Muhammad, Allâhs tjänare och sändebud. Jag vill inte att ni lyfter mig till en nivå som inte Allâh har satt mig på.”

Rapporterad av an-Nasâ’i med en bra berättarkedja.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skyddade Tawhîd från allt som påverkar det av ord och handlingar som antingen får ens Tawhîd att upphöra helt eller också att sjunka. Detta förekommer ofta i hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekräftade Sunnah som t ex:

”Överdriv inte med mig som de kristna överdrev med Maryams son. Jag är endast Allâhs tjänare. Säg därför ”Allâhs tjänare och sändebud”.”

”Hjälp skall inte sökas av mig, utan av Allâh (´azza wa djall).”

Han sade till personen som berömde en annan människa:

”Ve dig! Du halshögg din vän!”

”Om ni ser dem som berömmer, skall ni kasta sand på deras ansikten.”

I denna hadîth förbjöd han dem att säga:

”Du är vår Sayyid.”

Istället sade han:

”Det är Allâh (tabârak wa ta´âlâ) som är as-Sayyid.”

Och likaså förbjöd han dem att säga:

”Och den bäste, ädlaste och rikaste av oss.”

Istället sade han:

”Låt inte Satan få er att säga fel.”

Han hatade också det som de sade i Anas hadîth, nämligen:

”Du är den bäste av oss och son till den bäste av oss…”

Han hatade att de skulle berömma honom så att det leder till överdrift. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade att berömmarens beröm är Satans verk även om berömmet är korrekt. Ty detta kan  leda till att den berömde behagas av berömmet och ser upp till sig själv, vilket motstrider ens fullkomliga Tawhîd. Dyrkan kan inte existera utan axeln som kvarnen roterar på, nämligen en ytterst förnedring i en ytterst kärlek. En fullkomlig förnedring fordrar underkastelse, rädsla och beroende av Allâh (ta´âlâ). En person skall endast se sin själ vara förnedrad och fördömd för Allâhs sak.

Likaså kan man inte uppnå den fullkomliga kärleken om man inte älskar det Allâh älskar och hatar det Allâh hatar av ord, handlingar och avsikter. Att man då tycker om att bli berömd motstrider det Allâh älskar från honom. Dessutom är prisaren syndig då han lurar den som han prisar och berömmer. En persons tjänst fordrar att man hatar beröm helt och fullt. Berömmet förbjuds just för att denna nivå skall bevaras. När tjänaren renar sin förnedring och kärlek till Allâh, renas hans handlingar och blir korrekta. Och när han förorenar dem med någon av dessa föroreningar, smutsas  hans tjänst ned med brist eller förstörelse.

Om berömmet leder till att han ser upp till sig själv och blir egenkär, faller han i en väldig fara som motstrider den specifika tjänsten, vilket nämns i hadîthen:

”Den som har minsta lilla mängd av stolthet i hjärtat träder inte in i paradiset.”

Dessa sjukdomar kan just bero på kärlek till beröm. Egenkärlek äter goda handlingar på samma sätt som elden bränner veden.

Vad gäller berömmaren, så kan hans beröm leda till att han placerar den som han berömmer till en nivå som han inte förtjänar. Exempel på det är deras poesier som består av en överdrift som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har förbjudit och varnat sitt samfund för. Mycket av det har ägt rum och det har gått så långt, att de uttryckligen föll i avguderi i herraväldet, gudomligheten och makten.

I och med att Allâh fullbordade Sin profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tjänst, hatade han att berömmas för att bevara denna nivå. Han rådde sitt samfund att inte tala på det viset för att inte Tawhîd skulle blandas med obehörigheter som förstör den eller försvagar den med avguderi och dess medel.