Bara Han som ser och vet allt har rätt att dyrkas

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَإِمَّا يَنزَغَنَّكَ مِنَ الشَّيْطَانِ نَزْغٌ فَاسْتَعِذْ بِاللَّهِ إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ

”Om Djävulen förleder dig [till vrede], be då Allâh beskydda dig; Han är Den hörande, Den vetande!”1

Detta sammanhang är för att understryka Hans fullkomliga egenskaper och bevisa dem, Hans herraväldes budskap och Hans enhet. Därför avslutade Han med att säga:

وَمِنْ آيَاتِهِ أَنَّكَ تَرَى الْأَرْضَ خَاشِعَةً فَإِذَا أَنزَلْنَا عَلَيْهَا الْمَاء اهْتَزَّتْ وَرَبَتْ إِنَّ الَّذِي أَحْيَاهَا لَمُحْيِي الْمَوْتَى إِنَّهُ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

”Och bland Hans tecken är jorden som inför dina ögon ligger torr och död men som, när Vi låter regnet falla, skälver och sväller [av liv]. Han som väcker jorden till detta nya liv är med visshet Densamme som återuppväcker de döda! Allâh har allt i Sin makt.”2

Han använde Sig av bestämd form för att bevisa att två av Hans namn är:

السَّمِيعُ الْعَلِيمُ

”Den hörande, Den vetande!”

Också alla andra Hans sköna namn har nämnts i bestämd form.

Sammanhanget i kapitlet ”al-A´râf” handlar om ett hot mot hedningarna och deras djävulska bröder samt ett löfte till den bedjande om att han har en Herre som är hörande och vetande. Hedningarnas avgudade gudar saknar ögon att se med och öron att höra med. Allâh både hör och vet medan deras gudar varken hör, ser eller vet. Hur kan ni avguda dem med Honom?

141:36

241:39