Abû Bakrs dygd

al-Bukhârî sade:

467 – ´Abdullâh bin Muhammad al-Dju´fî berättade för mig: Wahb bin Djarîr berättade för mig: Min fader berättade för mig: Ya´lâ bin Hakîm berättade för mig, från ´Ikrimah, från Ibn ´Abbâs som sade:

”I samband med sjukdomen som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dog under kom han ut med bandagerat huvud, satte sig på predikstolen och lovade Allâh. Därefter sade han: ”Ingen människa har gjort större uppoffringar för mig med sitt sällskap och sin egendom än Abû Bakr bin Abî Quhâfah. Om jag hade valt en förtrogen frånsett min Herre skulle jag valt Abû Bakr, men den islamiska kärleken är bättre. Stäng igen allas luckor i den här moskén frånsett Abû Bakrs lucka.”

Hadîthen är ett klart bevis för Abu Bakrs (radhiya Allâhu ´anh) förträfflighet över alla andra följeslagare. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) klargjorde det på två vis:

1 – Människan som har gjort störst uppoffringar för mig med sitt sällskap och sin egendom än Abû Bakr.

2 – Ingen människa har gjort större uppoffringar för mig med sitt sällskap och sin egendom än Abû Bakr. Detta är en dementi.

Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord omfattar ´Umar, ´Uthmân, ´Alî, Ibn Mas´ûd, ´al-´Abbâs bin ´Abdil-Muttalib och alla andra följeslagare. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) offentliggjorde detta under sjukdomen som han dog i och han offentliggjorde det på predikstolen. Allt det anvisar Abû Bakrs (radhiya Allâhu ´anh) dygd. Därefter sade han:

”Om jag hade valt en förtrogen frånsett min Herre skulle jag valt Abû Bakr, men den islamiska kärleken är bättre.”

Detta är en klar avvisning och en pinsam skandalisering av Râfidhah som hatar Abû Bakr och till och med förbannar honom! Till deras böner som de läser morgon och kväll hör:

”Allâh! Förbanna Qurayshs två statyer och deras mysterier och trolldom och ondskans makter och döttrar.”

De syftar på Abû Bakr och ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) som var närmast Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och gjorde honom sällskap när de levde och efter att de hade dött. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade under den här livstiden:

”Jag, Abû Bakr och ´Umar kom. Jag, Abû Bakr och ´Umar gick.”2

Deras gravar är på en och samma plats. På Domedagen kommer de att uppstå på en och samma plats. Trots det betraktar Râfidhah dem som mysterier, trolldom och ondskans makter. Hur kan ett troende hjärta tycka och tänka något sådant om Abû Bakr och ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ)?

2Muslim (2389).