13. Samtalet med jaget efter en olycka

När en olycka drabbar en själv, ens egendom eller ens barn, skall tjänaren veta att allt det har hänt för att hans Ägare och Skapare behagades av det. Således är det obligatoriskt för slaven att behagas av det som hans Herre behagas av. Dessutom skall han fördöma sitt jag om det sörjer och säga till det:

”Visste du inte att detta var oundvikligt? Varför sörjer du? Det handlar endast om en kort stund. Den kommer att gå som om den aldrig har varit.”

Den som tittar på målet ser lätt på medicinens beskhet – och Allâh är den som leder till framgång.

Vissa av Salaf sade:

”Jag såg hur de flesta sörjer överdrivet när en olycka äger rum. Det är som om de inte visste att det här livet är skapat just för det syftet. Ser den friske något annat än sjukdomen? Ser den vuxne något annat än seniliteten? Ser den existerande något annat än icke-existensen?

Själva sorgen skall inte fördömas. Den är naturlig. Vad som fördöms är överdriven sorg som att riva sönder kläderna, slå på kinderna och ha invändningar mot ödet. Det kommer inte att ge tillbaka det förlorade. Tvärtom tyder det på den sörjandes svaghet och det fordrar också ett straff.”