´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh)

Författare: Hâfidh Ibn Hadjar al-´Asqalânî
Källa: al-Isâbah fî Tamyîz-is-Sahâbah (2/518-519)
Dâr Sâdir, 1328 H.
publicerad
11.02.2009

5736 – ´Umar bin al-Khattâb bin
Nufayl bin ´Abdil-´Uzzâ bin Riyâh bin ´Abdillâh bin Qurt bin Razâh bin
´Adî bin Ka´b bin Lu’ayy bin Ghâlib al-Qurashî al-´Adawî, Abû Hafs,
de Troendes ledare. Såhär rapporterade Ibn-uz-Zubayr.

Khalîfah nämnde att han föddes
tretton år efter Elefantens år.

Under Djâhiliyyah var han [Qurayshs]
ambassadör och fruktansvärt sträv mot de första och tidiga Muslimerna.
Därefter blev han Muslim och hans Islâm var en seger för Muslimerna och
ett andrum i det trånga läget. ´Abdullâh bin Mas´ûd sade:

”Vi dyrkade Allâh öppet först
efter att ´Umar blev Muslim.”

Ibn Abî Dunyâ rapporterade med
en autentisk berättarkedja från Abû Radj⒠al-´Atardî som
sade:

”Vår ´Umar var lång,
kraftig, skallig, mycket rödaktig hy, stor mustasch som var rödaktig på
kanten och ljusare på sidorna.”

Ya´qûb bin Sufyân rapporterade
i sin ”at-Târîkh” med en god kedja från Zirr bin Hubaysh som sade:

”Jag såg ´Umar hård,
skallig och solbränd och han skrämde människorna som om han var på
ett riddjur. Därefter nämnde jag detta till några av hans söner
och de sade: ”Vi hörde våra äldre säga att ´Umar brukade vara ljus,
men när Torkans år kom, slutade han äta kött och fett och började
i stället äta olja till dess att hans hy ändrade färg efter att ha varit
rödaktig.””

Yûnus bin Bukayr rapporterade
i ”Ziyâdât-ul-Maghâzî” från Abû ´Umar al-Djazâr, från
´Ikrimah, från Ibn ´Abbâs som sade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Allâh, stärk Islâm med Abû
Djahl bin Hishâm eller ´Umar bin al-Khattâb.”

Morgonen därpå begav sig
´Umar bin al-Khattâb till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Ahmad rapporterade från
Safwân bin ´Umar och Shurayh bin ´Ubayd att ´Umar sade (i betydelse):

”Jag gick ut för att ställa mig
i vägen för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) men fann
att han hade kommit före mig till moskén. Jag ställde mig bakom honom
och han inledde bönen med att läsa kapitlet ”al-Hâqqah”. Jag förvånades
över Qur’ânens sammansättning och sade till mig själv: ”Jag svär vid Allâh
att han är en poet, precis vad Quraysh säger.” Därefter läste han: ”Förvisso
är detta ett ädelt sändebuds ord, inte ord av en poet – lite är vad ni
tror på!” Då sade jag: ”Då är han en spåman.”
I detta skede läste han: ”Inte heller ord av en spåman – lite är
vad ni ägnar eftertanke åt!” Sedan läste han klart kapitlet. Därpå
satte sig Islâm in i hela mitt hjärta.”

Muhammad bin ´Uthmân bin Abî
Shaybah rapporterade i sin ”at-Târîkh” med en berättarkedja i vilken Ishâq
bin Abî Farwah förekommer från Ibn ´Abbâs att han frågade
´Umar om hans omvändning till Islâm. Han berättade då sin långa
berättelse och i den förekommer att han och Hamzah gick ut med Allâhs
sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare, som gömde
sig i Ibn-ul-Arqams hem, mellan dem båda. När Quraysh fick reda
på det, drabbades de av den svåraste chocken någonsin.
´Umar sade:

”Sen den dagen kallade Allâhs
sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mig för ”al-Fârûq” [den
som skiljer (mellan sanning och lögn)].”